Sagan om kriget av Vilmer

Sagan om kriget.

En stjärnklar natt kom en gul hatt singlande ner från rymden. Hatten gungande ensam i nattvinden. Den landade mitt i päronträdet bland grenarna och syntes nästan inte.
Om någon hade tittat noga skulle den sett att den glödde svagt, ibland verkade den nästa levande.Från hatten kom en liten gubbe som skulle bli kung över Saturnus. Han hette Bokaj. Sen så var det en kung som var kung över Jupiter. Han som var kung över Jupiter han hette Remliv.

Efter några år så blev Bokaj ond. Så han åkte till Jupiter och ville ha Jupiter som en jättestor måne med då så var Remliv och hans två bästa vakter och kollade på Mars. Och på andra sidan Jupiter så kom Bokaj. Då så hörde Remliv svagt att det hördes något långt bort men Remliv hade så bra öron så han hörde. Det lät som om de sprängde något på andra sidan av Jupiter.

Men då skrek en av Remlivs vakter HJÄLP MIG JAG KOMMER DÖ!!!! Då sa Remliv

-Han ska inte dö! sa han med arg röst.

Då sa Bokaj

• Hahhaahhaha nu ska  dina vakter dö!!!
• Nej!!!! Du får inte? sa  Remliv.
• Då får du döda mig, sa Bokaj.
• Du ska aldrig dö!! sa en av Bokajs vakter.
• Jo det ska han, sa en av Remlivs vakt.
• NEJ du ska dö dumma vakt.
• NNNEEEJJJ!!!! sa Remliv .

Då tänkte Remliv att han aldrig kunde dö. Så han gick till Bokaj.

- Du ska dö din fuling.

-Nej du ska dö sa Bokaj.

-Synd för dig lilla Bokaj sa Remiv. Jag kan aldrig dö.

-Du ljuger sa Bokaj.

-Nissan trissan jag ljuger inte prova att slå ditt hrådaste du kan så får du se.

Då så slog Bokaj det hårdaste han kunde inget hände. Då tåg han en yxa, ett svärd, en hammare och en pilbåge men inget händer. Då skulle Remliv prova att ta en yxa och slå mot Bokaj hals. Hela halsen var helt blodig. Allt var helt tyst efter ett tag så började Bokajs vakteroch slås mot varandra med då skrek Remliv

-Stop!

Så alla slutade och slås. Då tyckte han synd om Bokaj så han hade en jättebra lim så han limade på huvudet  igen. Och då sa han till en av hans vakt att han skulle hämta en spruta så han skulle bli helt frisk. Då skrek Remliv

-Fred!

Då så släpte alla vapnena.

Men då så var hatten litte levande så hatten gjorde att alla som var skadade blev helt friska med nu. Så vaknade Bokaj och sa

-Tack Remliv.

-Varsågod ska vi vara fred nu? sa Remliv.

-Ja!

Nu så levde dåm lyckliga i alla sina dagar.

SLUT. AV VILMER