Barnen har provat att lägga en text i wordle.net. Här handlar det om hur en bra kompis är!
Djävul
En stjärnklar natt kom en gul hatt silande ner från rymden. Hatten gungade ensam i nattvinden. Den landade mitt i päronträdet bland germanerna och syntes nästan inte. Om någon hade tittat noga skulle den sett att den glödde svagt,ibland verkade den nästan levande. Och sen ramlade det ner en djävul och en rymdvarelse ramlade i gräset .
Men vi tar det från början .Det var en gång en djävul och en rymdvarelse. Djävulen som hette Telus och rymdvarelse som hette Kassare. De ville leka. Men de ville leka olika lekar. De gick fyra timmar för de trodde att häxan kunde hjälpa de. Till slut var de hos häxan och så frågade de om hon kunde kolla i sin gryta . Men sen kollade häxan i sin gryta. När hon tog upp huvudet såg hon lite misstänksam ut då blev rymdvarelsen och djävul reda . Och sen sprang de i från häxans hus för de blev så reda och sprang hem till sina föräldrar. Då frågade föräldrarna varför de var så reda . Och sen nästa dag gick de till häxan och då följde djävulens mamma och pappa med. Och rymdvarelsens mamma och pappa. Häxan tog upp huvudet men då var hon inte misstänksam längre. Och sen sa häxan att det fanns en lek som hette Djävul och rymdvarelse lek. Då sa djävulens mamma och pappa att ni skulle prova den leken i morgon för de är mörkt. Då provade de den leken. De tyckte att den var rolig . De ville leka den leken om och om igen för de tyckte att den var så rolig att de bjöd sina vänner.
slut
Sagan om den lilla utomjordingen.
En stjärnklar natt kom en gul hatt singlande ner från rymden. Hatten gungade ensam i nattvinden. Den landade mitt i päronträdet bland grenarna och syntes nästan inte till. Om någon hade tittat någon skulle den sett att den glödde svagt ibland verkar den nästan levande. Då såg Hugo den Han var 9 år han bor i en lägenhet. Den har hängt där i päronträdet länge. Då tog Hugo ner den från päronträdet. De börjar bli kväll Hugo måste gå in. På vägen såg han en varelse som kom närmare och närmare Han var hårig. Och då frågade han:
De var prisis de han håriga typen var ute efter. I samma ögonblick tog den håriga mannen hatten och sprang i väg. Efter 3 sekunder var han borta. Hugo sprang efter men varelsen syntes inte till. Då kolade han åt sidan där såg han en gigantisk rymd raket. Han smög ljud löst in i raketen sen gick han upp till toppen.
Där var den gula hatten. Då kom varelsen. Hugo gömde sig bakom ett hörn. Hans ben kom närmare och ett hårigt ben kom närmare honom. Hugo försökte ta hatten men prisis då tog manen hatten. Hugo följde efter. Mannen gick in i ett rum. När de kom in såg de att han tog upp något ur hatten,de var en liten utomjording.
De var en liten och blå utomjording. Hugo kolade på den den kolade till baka. Då hörde mannen något bakom sig. Manen vred sig om. Nu var det kört.
Hugo sprang i väg men varelsen sprang efter. Hugo gömde sig under ett bord manen fortaste ut ur raketen. Hugo gick upp till rummet där hatten låg. Han tog hatten och gick hem men då såg han manen Hugo sprang så snabbt han kunde hem. Manen var borta nu. När han kom hem såg han den lilla utomjordingen. Hugo tog upp den. Och den såg glad ut. SLUT.
En stjärnklar natt kom en gul hatt singlade ner från rymden. Hatten
gungade ensam i nattvinden den landade mitt i päronträdet bland
grenarna och syntes nästan inte. Om någon hade tittat noga skulle den
sett att den glödde svagt ibland verkade den nästan levande.
I precis samma sekund förvandlades hatten till en människa med en massa missiler på
händerna. Missilmannen kallades han för. Men en dag när en journalist frågade Missilmannnen hur Missilmannen kom till jorden så berättade han att på hans planet var det ett krig med skelettens planet. Skeletten tog över.
-Jag hade inget annat val en att förvandla mig till en hatt och fly till en annan planet alltså jorden.
Just då kom en flygande farkost från ingenstans. Farkosten var precis över Missilmannen när en grön stråle sköts ner på honom.
Och när strålen försvann så var Missilmannen försvunnen. Men Missilmannen var inte borta. Han hade bara teleporterats upp på skeppet. När han kommit upp så var han i en bur som var omringad av skelett. Men alla var inte skelett, utan en av dom var en blandning av människa, björn och krabba. Han gick fram till Missilmannen och sa att han hette Darkus och att det här var hans skepp. Darkus berättade att han är chef på skeppet och att skeletten är hans livvakter. Då sa Darkus att skeletten fick gå på rast och alla lämnade rummet. När Missilmannen var ensam kvar i rummet tog han fram sina missilhänder och sköt sönder gallret på buren. Missilmannen överrumplade skeletten och besegrade Darkus. Nöjd teleporterade han sig tillbaka till jorden. SLUT.
Den borttappade hatten
En stjärnklar natt kom en gul hatt singlande ner från rymden. Hatten gungade ensam i nattvinden. Den landade mitt i päronträdet bland grenarna och syntes nästan inte. Om någon hade tittat noga skulle den sett att den glödde svagt, ibland verkade den nästan levande.
Rymdgubben hade tappat sin hatt när han var i rymden. Eldör dragon hade sprutat eld på hatten. Hatten hade en egen hjärna och kunde tänka. jag måste bort från Eldör dragon tänkte hatten. Rymd gubben var ledsen. Han letade efter sin hatt i alla galaxer. Tillslut hittade de varandra. Dom blev jätte glada.
en stjärnklar natt kom en gul hatt singlande ner från rymden.Hatten gungade ensam i nattvinden.Den landade mitt i päronträdet bland grenarna och syntes nästan inte.Om någon hade tittat noga skulle den sett att den glödde svagt ibland verkade den nästan levande.I den gula hatten bodde en rymdvarelse som hette böna.Hans gula rymdskepp kraschade mot ett päronträd i skogen.Den lilla rymdvaresen hoppade ut sitt skepp och tittade sig omkring .Han gick och gick tillslut
fick han se ett slott i slutet av skogen .Det bor en häxa i slottet.Han visste att häxan var hemma.Han gick in i slottet som tur var hade han ett magiskt päron och sen sa han till häxan ät det här päronet okej sa häxan 1 sek senare dog häxan.slut av tyra
En stjärnklar natt kom en gul hatt singlande ner från rymden. Hatten gungande ensam i nattvinden. Den landade mitt i päronträdet bland grenarna och syntes nästan inte. Om någon hade tittat noga skulle den set att den glödde svagt, ibland verkade den nästan levande.
Men nu sa jag berätta hur det gick till. Det var en gång en familj som bodde i Mölndal. Familjen bestod av pappa Christer mamma Karin och barnet Ellen. När Ellen skulle hämta päron i päronträdet upptäckte hon att något lös i trädet. Det lös svagt men hon kunde se det. Men det var bara inte det. Det började falla päron hur om helst. Ellen sprang snabbt in till Karin och Christer. När dom kom ut i trädgården upptäckte dom att en gul hatt föll ner från trädet. Ut i från hatten kom ett huvud två armar och två ben. Fem timmar senare skulle familjen äta, till och med varelsen som dom kallade Nicka. Hon satte sig vid bordet hon fick mat och vatten och hon trivdes så bra hos familjen att hon ville stanna. Och alla var lyckliga.
SLUT
